.....som gor mig deppig faktiskt.... 

Nar jag tanker pa det gor det mig valdigt ledsen och jag inser det mer och mer for varje gang.



Varfor? Kan inte bara nagon beratta for mig? Det ar faktiskt vissa ord man behover.
Jag har sagt en massa, skrivit en massa men jag brukar tyvarr aldrig fa samma respons tillbaka tyvarr.






   Jag mar for ovrigt valdigt bra maste jag saga. Jag har for mig, varldens basta pojkvan.
Mina vanner har i London ar hur kanon som helst, verkligen underbart att spendera tid med dom.

   Mina vanner i Sverige betyder valdigt mycket, nagra mer och nagra mindre. Manga minnen ihop. Nar jag ar i Sverige och traffar er kanns allt sa bra och nostalgiskt. Man kan lixom bara komma over pa en kopp kaffe osv.

   Familjen, ja... Jag saknar er mest i hela varlden. Vi ses den 18e december!  <3



Nu till nagon mycket roligare...

Far besok utav 2 kompisar till mig och Jamie fran Essex (en annan del av London). Luke och Alexander.
Dom kommer nar som helst och jag har redan korkat upp forsta olen.

Cheers!