Carry you home

Trouble is her only friend and he's back again.
Makes her body older than it really is.
She says it's high time she went away,
No one's got much to say in this town.
Trouble is the only way is down.
Down, down.
As strong as you were, tender you go.
I'm watching you breathing for the last time.
A song for your heart, but when it is quiet,
I know what it means and I'll carry you home.
I'll carry you home.
If she had wings she would fly away,
And another day God will give her some.
Trouble is the only way is down.
Down, down.
As strong as you were, tender you go.
I'm watching you breathing for the last time.
A song for your heart, but when it is quiet,
I know what it means and I'll carry you home.
I'll carry you home.
And they were all born pretty in New York City tonight,
And someone's little girl was taken from the world tonight,
Under the Stars and Stripes.
As strong as you were, tender you go.
I'm watching you breathing for the last time.
A song for your heart, but when it is quiet,
I know what it means and I'll carry you home.
I'll carry you home.

Den låten är helt underbar med James Blunt.







Idag fick jag sjukanmäla mig från jobbet, när jag vaknade
i morse och skulle gå upp kunde jag inte gå. Mina fötter
värkte som bara den, men jag tog på mig min jobb outfit
och började traska ner för trappan efter många om och
och men. Det värkte och värkte och fan så ont det gjorde.
Slutade med att jag inte kom så långt. Kom över vägen
och sedan gjorde det så himla ont så jag kände hur tårarna
började komma. Kändes som om jag gick på en spik under
varje häl å ledbandet värkte som bara den, svårt att förklara.
Slutade med att jag ringde in sjuk å vilade mina fötter istället.
Hade jag satt mig på tåget för nästan £10 och sen bara kunnat
jobba i 2 timmar hade jag slängt ut pengar i onödan. Tar igen
dom pengarna till helgen hos Jamies mamma istället. Där kan
jag alltid få jobba om jag behöver extra money. Anledningen till
att jag har så ont i mina fötter är att jag står på Gatwick i 6 timmar
varje dag på jobbet. 30 minuter break och det tar oss 10 minuter
att gå ner till vårat staff room sen 10 minuter upp, det finns 3 stycken
ynkliga stolar så har man tur så kan man sitta, annars får man
stå upp. 10 minuter rast lixom på 6 jobbtimmar då man står
upp... det är inte klokt. vet att det låter som om jag klagar men
jag tycker som kunde gjort vårat break lite längre och fixat mer stolar.
Jag undrar verkligen hur lång tid det tar innan man vänjer sig, jag
frågade en utav mina jobbar kompisar och hon sa att det tog några
månader innan hennes fötter vant sig... MÅNADER!!!??? vafaaan??

Ledig i morgon, fan vad gött. Måste verkligen kolla upp om det finns
snabbare tåg till Gatwick än det som jag åker med nu. Tar ju evigheter
plus att på helgerna jaaa, då ska dom ju hålla på med massa tekniska
mojs så då ställer dom in hälften utav tågen så har man tur så
 kommer man hem.   BAAAH! 

Va bara tvungen att skriva av mig lite.





Uscha det händer så mycket i London nu som man inte vill veta.
Den 23åriga norska tjejen som hittades mördad i trapphuskällaren en bit från Oxford Street...
Har folk inte lärt sig att MAN KAN INTE GÅ ENSAM I LONDON! FOLK FÖRSVINNER!





Ne nu ska jag gå och sova och hoppas att dagarna går fort för jag är så himla trött på allt just nu. Jag vill bara hem till Sverige. Hoppas att jag och Jamie kan flytta dit snart... Jag menar, ibland känns det kanon att bo här... men i längden, I need my friends and I need more ppl around me.....


Good Night !   Don't worry, be Happy!   :-)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0